post

Varför ska jag anpassa mig efter vad som anses som “normalt”?

Jag har provat någonting helt nytt för mig. Jag provade att vara lite onormal! Jag tror nämligen inte att så många med mitt kön och ålder målar sina läppar blå och går ut med risken att kunna synas i detta område där jag bor. Det var ett litet steg, men ändå ett stort steg för mig som alltid varit rädd för att vara den där onormala. Jag har aldrig vågat riktigt medge på vilka sätt jag är onormal. Inte så att det blir så offentligt åtminstone.

Nu vet jag inte direkt om blå läppar är direkt den jag vill vara – men hur ska jag Egentligen veta om jag inte ger det en ärlig chans? Det kändes lite kul faktisk. Jag stod lite framför spegeln och provade på lite olika grimaser. Är detta jag? frågade jag mig själv. Svaret blev nog nej måste jag säga. (Och detta hade du kanske själv kunnat lista ut genom att ändå inte prova – men det kunde inte jag lista ut)

Någon kanske undrar “Men hade du inte den normala tonårsperioden där man provar på olika stilar i hopp om att finna sin egen stil?” Öhm. Jo som de flesta andra försökte jag att klura ut vem jag var under en väldigt föränderlig period i mitt liv. Men jag försökte också passa in (det försöker jag inte på samma sätt nu). Det blev en balansgång kan man säga. I grundskolan lyckades jag faktiskt gå till skolan i de allra märkligaste utstyrslarna (inser jag nu i efterhand). Men jag minns att jag ändå alltid höll mig begränsad för vad “alla andra ska tycka”. Jag ville ju inte bli retad. Eller klassas som onormal. Så det är väl den där begränsningen som hållt i ändra fram till nu då.

Jag har funnit vem jag är som person nu. Men jag har fortfarande inte funnit vilken min klädstil är kan man säga. Och jag tycker det är himla kul med mode, speciellt att komma på sin egna stil. Inte för att det skulle göra något om ens egen stil var densamme som “alla andras” men de stilarna har jag ju redan provat typ

Tjingeling!

Så vart det måndag igen. Och helgen har i vanlig ordning gått i raketfart. I fredags var jag med jobbet på AW och vi spelade bowling o hade riktigt skoj.

I lördags tog jag o några tjejkompisar till mig våra kidz på konsert i Malmö. Guess who? Jo, söte Saade såklart! Emmie och hennes kompis var helt begistrade och kunde inte släppa ögonen från scenen. Så det var lyckat! Wilma lyckades dock ta en liten powernap mitt i allt ihopa! Hihihihi!

Hur har er helg varit?

God morgon!

Har helgen varit bra? Själv har vi tagit det mest lugnt faktiskt och det var väldigt välbehövligt. Ingen stress o bara tagit dagen som den kommit…

Igår var vi iväg med tjejerna för att fixa lite nya vårskor i går och vad som mer följde med denna mamman hem få ni se i morgon. Dock var det världens jux o hitta ett par skor till stora ♥ som inte gillade något.Och det hon gillade, gillade inte jag. Det slutade med att jag fick henne att prova ett par skor. Som jag sedan köpte mot hennes vilja. Men ibland kan de inte få som de vill. Och skor var hon i stort behov av, nu när det ska bli riktig vår… Hur gör ni? Låter ni era barn få de skor de vill ha. Fast de är tvärfula o opraktiska?

Hoppas att ni får en underbar start på veckan!

Heeeej!

Jag är nog inte världens bästa bloggerska just nu. Tiden räcker inte till. Och idag får ni nöja er med ett tråkig iPad-foto. Det värsta är att jag vill hinna med o underhålla er med. Så ni får försöka ha lite tålamod. Jag lovar att bättra mig.

Idag är jag sjukt glad iaf. Ställde mig på vågen i morse. Och jag har nu officiellt nått mitt första delmål! Woop Woop! Jag hade satt söndag som deadline… Så jag ligger före i schemat. Nu är det bara två delmål till som ska avklaras. Men det ska väl inte vara några  problem? Detta första delmålet taggar som bara den….

Här skiner solen idag igen. När jag körde hem från jobbet igår visade termometer hela 18 grader! Och det är ju inte fel. Hur är det hos er? Lyser solen på er?

God morgon!

Det är en icke frisk mamma som bloggar idag. Jag har en infektion i kroppen plus halsfluss så det knapras pencillin för fulla muggar. I går kväll kände jag mig bättre så jag min nöt tänkte att jag nog skulle kunna jobba idag. Upp i ottan och körde tjejerna till skola/dagis. Redan när jag vaknade kände jag mig urkass, men tänkte att det nog blir bättre när allt börjar verka. Näspray pencillinet, panodilen. Men halvvägs ner till Malmö kände jag att detta blir inte bra. Så in på jobb, berättade för en kär kollega att jag nog får åka hem igen…  Så nu sitter jag här i min ensamhet. Ska strax hoppa ner i sängen och sova bort dagen. Jag är av den typen att jag har mina barn hemma fast jag är helkass, men idag känner jag att måste sova sova. Vet inte hur ni är? Men jag kan mycket väl tvätta och städa även om jag är sjuk. Vill ju inte att hemmet ska förfalla. Crazy jag vet. Men idag… Sova står högst på min priolista. Måste blir helt frisk nu.

Hoppas att ni mår mycket bättre än vad jag gör!